Naturligtvis är det mycket viktigt med högskoleutbildning. I dag har sju av tio ungdomar eftergymnasial utbildning, det ligger i tiden. Det är bättre att utbilda sig än att gå ut i arbetslöshet.
Det som det tyvärr pratas för lite om i dag är vikten av arbetslivserfarenhet, det tycks inte räknas alls. Vilket är väldigt synd.
En examen kan vara en färskvara. Är en 30 år gammal examen lika mycket värd som en nyutexaminerads? Det är ju så att man, under alla år man har arbetat, har lärt sig jobbet utan och innan, och att arbeta praktiskt. Varför är inte det värt något?
I dagens samhälle finns inte tid för upplärning, man skall vara fullfjädrad och kunna sätta igång och arbeta direkt. För en åttiotalist är det ingen konst att säga »Jag kan allt«. För en sextiotalist är det inte så, det är inte lätt att tävla om ett jobb mot en tvärsäker åttiotalist.
Kruxet är att man inte längre kan få in en fot på en arbetsplats om man inte har högskoleutbildning. Det tycker jag är fel. Alla är inte akademiker. Förr kunde man komma till en arbetsplats och det fanns tid och utrymme för upplärning. Sådant finns inte i dag. Tyvärr!
Kanske är vikten av högskoleutbildning överskattad?
A